Not mindful at all

Helt borta i skallen av de där tabletterna. Och kraftlös i hela kroppen. Kan inte riktigt fokusera på någonting.

Read more...

Medicin update

dr Feelgood skrev ut någon antipsykotisk medicin till mig och jag tog första tabletten igårkväll. Idag har jag varit helt slut. Sovit många timmar. Nu är jag vaken, men min skalle tycks inte riktigt vara med mig. Om jag har tur kommer tabletterna verka stämningsstabiliserande på mig. Om jag har otur kommer jag bli fet som ett as.

Så nu vet ni.

Read more...

passivitet och dr Feelgood

Sitter i soffan med Bennie. Hon spelar snake på min mobil och jag fördriver tiden med datorn. Behöver ta en dusch eller ett bad, men jag lyckas inte riktigt resa mig upp. Känner mig helt slut. Vill sova. Eller läsa bort all tid, men lyckas inte riktigt koncentrera mig på läsning. Och egentligen har jag ingenting av värde att berätta för er. Får se vad som händer sen när jag träffat dr Feelgood.

Read more...

Tough shit

Har varit en tuff dag idag och jag har inte riktigt orkat blogga. Har mest varit passiv och försökt fördriva tiden med att spela snake på mobilen.

Imorgon har jag läkartid med dr Feelgood. Behöver tala med honom om mina hallisar. Jag orkar inte med dem längre. De gör mig så sårbar och om medicin är vad som krävs för att bli av med dem så får det så vara.

Nu skall jag attackera Bennie och Sofia och se till att få en mysig kväll. God natt!

Read more...

Snart dags för FT igen

Jag antar att jag är mer eller mindre redo för FTn nu. Har sminkat mig och faktiskt hittat kläder som jag är nöjd med. Det blir nog bra. Bussresan känns inte så jätteläskig, det brukar ju vara två bussar när jag åker till FTn. Har dock tagit en sobril. Inte så bra, men ändå ett framsteg från förra veckan då det krävdes två jävlar.

Bennie tar bussen hem med mig för vi slutar ungefär samtidigt idag. Hon och Sofia skall ju på Familjeband sen, så hon kommer med hem efter skolan. Jag tror också att hon kommer sova här inatt. Myys!

Ha en bra dag så hörs vi sen!

Read more...

Självgod och lite lönnfet sisådär

Har precis kört ett 30-minuterspass Zumba. Fan vad kul det är, men jävel vad jobbigt. Nu efteråt sitter jag och fnissar och känner mig allmänt världsbäst fastän jag gått upp sju hekto (inte konstigt med tanke på vad jag vräkt i mig de senaste dagarna). Känner mig så grymt nöjd med mig själv!

Just nu dricker jag en punköl och lyssnar på Crashdïet. Skall läsa lite bloggar och sedan hoppa ned i badet med en bok och lite bubbel och koppla av lite innan det är dags att ta ut hundarna på promenad igen.

Imorgon är det FT igen och det känns helt okej. Har krispiller (sobril) hemma ifall det skulle skita sig, men jag lär klara det ändå. K sa att jag inte skall ta sobril innan FTn, men om det är vad som krävs för att jag skall lyckas ta mig iväg på egen hand så får det fan vara så. Det vore skillnad om det var Stilnoct jag proppade i mig.

Imorgon börjar också Familjeband - det där som DBT anordnar för de anhöriga. Sofia och Bennie skall dit. Mina föräldrar gick dit innan jag själv börjat DBT.

Well. Självgoda och nöjda Mana skall läsa lite bloggar nu.

Puss och snusk och allt såntdär.

Read more...

Who the hell am I?

Det här med DBT rör verkligen upp saker inom mig. Såklart. Mest tänker jag nog på vem jag är, för vem sjutton är jag?! Jag är precis likadan gällande vem jag är som jag var när jag var femton och satt hos skolkuratorn och pratade om hur skit jag mådde för att jag inte visste vem jag var. Det kändes som ett skitproblem egentligen, eller inte för mig, men jag var säker på att hon tyckte det. Jag menar, vilken tonåring vet egentligen vem den är?
Men det har suttit kvar. När jag började skära mig började jag också mer och mer identifiera mig själv med de där såren och det har bara vuxit med åren. Jag har helt enkelt sett mig som det där misslyckade psykfallet med sår över kroppen och utan något egentligt värde och mening.

Sedan jag började DBT har det där med självskadandet minskat rejält och så lite som jag skadar mig nu har jag nog inte gjort sedan jag var... sexton kanske. Eller sjutton (jag hade ett uppehåll där). Jag ser på armen och känner inte riktigt igen den. Små, små ärr. Rosa och vita. Ingenting nytt och jag känner panik. För vem fan är jag utan det där skadandet?

Jag vill veta precis vem jag är. Hur jag vill se ut, bete mig, om jag är bi eller homo, vad jag vill att folk skall se när de tittar på mig. Vad jag vill framstå som. Mest framstår jag nog som en identitetsstörd sökare som aldrig tycks hitta rätt och det stör mig så otroligt mycket. Mer än vad det borde få. Jag önskar att jag bara kunde få låta allt vara som det är. Låta mig vara den jag är just den stunden och inte bli förtvivlad för att jag en dag känner mig som en butchig flata och en annan som världens brudigaste brud. Att jag en dag vill ha lång svart kjol och svarta tröjor och en annan dag vill se mer ut som en rocker. Det är ju okej att vara sån, att bara... flyta runt och vara den där tudelade personen. Varför kan jag inte se det så när det gäller mig själv?

Read more...

Passiv

Helgerna fungerar inget bra för mig. Jag mår dåligt och blir passiv och orkar nästan inte med någonting. Jag tror det är pga rutinerna, de försvinner liksom med helgerna. Det är någonting jag helt klart behöver ändra på. Jag menar, jag orkar ju inte ens slå på datorn om helgerna.

Read more...

Nånting

Somnade nedstämd igår. Vaknade på samma sätt. Dagen bara rullar fram och jag har ingen koll på någonting. Jag vill bara slippa ifrån. Så nu vet ni.

Read more...

Nervositet

Nu är det nervöst som fan. För bussen. När jag åkter till FTn är det alltid två bussar så det brukar inte vara proppat med folk. Idag tror jag inte det är två bussar, inte vid den här tiden, men jag hoppas. Det är det som skrämmer mig mest, en övrefylld buss. Försöker tänka logiskt. Vad är det som är så läskigt egentligen? Människor, vad kan de göra mig? Jag ska gå på bussen med huvudet högt, hälsa på busschauffören och möta folks blickar när jag tar mig in. Inte gömma mig med blicken, så som jag alltid gjorde förut. Det har jag och K pratat om. En strategi för att klara av bussresan. Klart som sjutton jag kommer klara det. Även om det är överfyllt. Då är det bara att ställa mig någonstans. Värre vore det om det bara är halvfullt så jag kommer känna mig tvingad att sätta mig bredvid någon. Hatar det. Ha okända människor nära. De skrämmer och äcklar mig. Varför? Fast ännu värre är egentligen när någon sätter sig bredvid mig så jag känner mig instängd. Inbillar mig att jag inte kommer ta mig ut och blir fast bredvid den där främlingen. Kanske är det en såndär dragspelsjävel idag. Ändå. Gymnasieungar överallt. De är ju ändå värst. Med sina blängande och förintande blickar.

Men jag skall klara det här. Så det så.

Read more...

Coma White & Black

Jag har så lätt att släppa taget om folk. Sudda bort dem ur mitt liv vid minsta lilla skitsak. Men när det kommer till Mira, då funkar det inte. Det är skitsamma hur mycket hon sviker mig och gör mig besviken. Jag kan helt enkelt inte släppa taget om henne. En morgon för några dagar sedan såg jag att jag fått ett sms från henne. Jag saknar dig coma white skrev hon. Det tog några dagar för mig att svara. Sist vi "talades vid" var det ilska och bråk. Hon tiggde stillisar av mig och jag var rasande. Men jag svarade tillslut. Igår tror jag bestämt att det var. Att jag saknar henne också, men inte det som är utan det som var. Hon fick sin borderline diagnos innan mig. När jag fått min började saker förändras. Vi visste redan innan att vi var praktiskt taget likadana, ändå var det som att någonting förändrades mellan oss när jag också fick den diagnosen. Jag vill tillbaks till det som var innan och kanske är det därför jag inte kan släppa henne helt. Coma White och Coma Black. Manabelle och Mirabelle. Det går ju inte bara att släppa.

Read more...

Skön känsla

Det är så skönt att ligga i sängen och lyssna på Amanda Jenssen. Eller sitta i köket, röka, dricka kaffe och lyssna på Amanda. Eller som alldeles nyss; bädda sängen, lyssna på Amanda och sjunga med.

Read more...

Lost and found

Jag klarade att ta mig iväg till FT:n igår. Visst krävdes det en del Sobril, men jag tog mig i alla fall iväg. Själva FTn var hemskt, i alla fall första halvan. Jag satt och nöp mig hårt i handen för att inte skrika rakt ut eller flyga ut ur rummet. Jag var på väg att dra därifrån flera gånger.

När jag gick ut och rökte kom K ut och kramade om mig och sade att jag var duktig. Hon berättade också att färdighetstränarna märkt hur jobbigt jag hade det. Innan vi gick in gav hon mig två chokladbitar som en belöning för att jag klarat av att ta mig dit.

Innan vi fortsatte med FTn efter pausen tog J med mig ut i korridoren för att tala. Han är en av färdighetstränarna. Vanligtvis brukar vi ha M istället, och jag gillar henne jättemycket, men jag känner mig så mycket tryggare med J. Han är en så fantastisk människa. Han frågade om hur jag mådde och hjälpte mig att klara av sista halvan av FTn som också gick mycket bättre.

Idag har jag terapi med K klockan halv två. Jag är lite nervös över bussen, men annars känns det bara bra och inga piller har jag stoppat i mig! Bussen går 13.05 och det känns som en väääldigt lång tid tills dess. Vad skall jag göra under tiden? Försöker läsa och bara ta det lugnt och det funkar skapligt.

Read more...

Det går nog bra skall ni se

Dags för den fruktade färdighetsträningen idag. Ingen hjälp dit. Alldeles ensam, på egen hand. Känner mig dock ganska lugn och pepp. Har sminkat mig snyggt och har kläder jag trivs i och kroppen är fylld med Sobril. Så jag tror att det kommer gå bra. Dessutom - om jag klarar det skall pappa skjutsa mig till Bokia så jag kan köpa lite böcker. Yaay!

Read more...

LYX!

Två wienerbröd, kaffe, Amanda Jenssen och världens sötaste dator. Kärlek som fan.

Read more...

Beteendeproblem

Det går så bra med skrivandet! Jag älskar när det bara flyter på som det till större delen gör just nu. Annars har hela dagen varit helt okej. Kom precis in från en promenad med hundarna. Kiba var rädd större delen av tiden. Svansen mellan benen. När det kom människor bakom oss vågade han inte fortsätta gå förrän de gått förbi. En man och en kvinna var han särskilt rädd för. När de gick förbi log jag lite mot dem, men möttes bara av bittra miner och något slags stön från kvinnan som också sade någonting nedlåtande, minns dock inte vad längre. Kiba tycks ha blivit mer rädd av sig sedan jag tog den där överdosen. Han är överhuvudtaget mer uppmärksam mot mig. Söker min blick och lägger sig snabbt hos mig när han får en chans. Jag försöker byta ut det dåliga samvetet mot kraft. Det är ju sånt här jag vill jobba med i framtiden. Hundar och då speciellt med hundar som har beteendeproblem.

Nu skall jag uppdatera mig lite på bloggfronten tills Sofia kommer.

Read more...

Sårbar

Har en hemsk huvudvärk. Har tagit tabletter och bälgar i mig vatten. Blir så enormt sårbar när jag är fysiskt dålig. Lade mig i sängen med hundarna, men de började skälla så fort det slog i dörren till trappuppgången och jag pallade inte det. Så nu sitter jag istället här, har på musik för att hålla ute alla andra ljud och längtar egentligen bara efter att sova. Skall dock försöka skriva lite på boken. Kanske släpper värken snart och sårbarheterna minskar. Det vore bra.

Read more...

Ganska nöjd ändå

Jag var så nöjd över mig själv förut. Det känns som att jag hunnit så mycket. Tre promenader med hundarna (Sofia tar den sista alldeles strax) varav två var längre än vanligt, flera sidor skrivna, jag har diskat, lagat mat, tränat och bäddat sängen och även läst en hel del.
Men nu lyckas jag inte riktigt finna den där nöjdheten längre. Jag känner mig mest irriterad. Och orolig. Jag börjar redan nu oroa mig för onsdag då jag skall ta mig iväg till färdighetsträningen på egen hand. Försöker intala mig själv att oron går att leva med, att den inte är farlig. Förhoppningsvis kommer det gå bra och jag hoppas verkligen att jag kommer lyckas koppla av.

Read more...

Life is beautiful

Ibland går det så skönt bra! Jag har suttit och skrivit på boken riktigt längre. Mer än en timme och sex, sju sidor skrivna. Har också diskat det som behövde diskat och gett hundarna mat. Nu blir det snart en liten promenad med dem och efter det skall jag nog lägga mig på sängen (som är bäddad!) och läsa. Det är så skönt när det går såhär bra!

Read more...

I just wanna get high and make her go away

Sitter i köket. Har satt för en grind så hundarna inte kan springa iväg och skälla och orsaka en flipp. Lyssnar på Sixx AM som så ofta de senaste dagarna. Ni som läst det förra inlägget vet hur kämpigt jag haft det under de senaste dagarna. Detaljerna har inte varit särskilt bra, men det ger ändå en bild. Utan dagboken vet jag inte hur jag skulle förklarat vad som hänt.

Jag känner mig helt urladdad nu. Allt det som jag gått och burit inom mig under hösten och vinterna har äntligen kommit fram. Även om kraschen i sig var väldigt intensiv och bland det jobbigaste jag någonsin varit med om, så känns det också skönt, nu efteråt. Min terapeut K vet precis var jag står och vi har äntligen kommit igång med telefonkontakten nu. Om jag inte lyckas ta mig iväg till terapin skall jag ringa henne så kommer hon och hämtar mig. De är helt otroliga, de där DBT-människorna.

En sak jag behöver undvika just nu, när jag är sårbar, är en viss sorts litteratur. Ni vet, den där tunga litteraturen som sätter igång massa negativa känslor inom mig. Jag håller mig till chicklitt och annat lättsamt och visst är det skönt att för en gångs skull kunna läsa sån litteratur och inte känna mig som en blåst idiot som inte pallar med annat, men jag saknar de där böckerna. Det finns så många här hemma som jag vill läsa. Nåväl, det positiva med det är ju att jag har en massa bra böcker att läsa i sinom tid :)

Jag skall försöka uppdatera mig på bloggfronten också. Läsa era bloggar, och kanske kommentera, men det tar nog sin tid. Försöker att inte stressa upp mig. Fånga upp de jobbiga känslorna innan de hinner bryta ut i ett anfall. Svårt, men viktigt.

Read more...

Vad som hänt

Ur min dagbok

11 januari, måndag

Sofias första dag på praktiken. Hon är där nu. Dessutom min första dag med rutin-schemat. Början gick bra. Upp 8.30 för cigg & kaffe, sen ut med hundarna vid 9.00.

Efter det träning. En kvart & sen var jag helt slut. 71 kalorier förbrända. Klump. Såg på magen på väg in till duschen & mådde illa. Duschade, tog på kläder & sminkade mig. So far, so good. Sen började allt krackelera. Impulser att skära & supa mig full. Tog en Sobril. Försökte se på Days & äta frukost. Mackorna gick ned, men jag blev bara mer & mer stressad. Så sårbar. Tog med hundarna & sov till klockan ett.

Nu är klockan snart två. Har städat lite, gett hundarna deras lunch & sitter nu & röker. Skall ta ut dem på promenad alldeles strax.

12 januari, tisdag

Hade en skön dag. Hög på Stilnoct & allting bara flööt fram. Underbart! Städade massor i köket. Möblerade om lite sådär. Sen kom Sofia hem & var grinig & stillisarna var slut så jag manipulerade pappa till att komma hit med fler. Måste ta. Vill bli hög som ett hus & slippa ångesten som bara växer av Sofias humör. Nu så - fler stillisar och in i sovrummet till datorn. Flumma bort totalt.

13 januari, onsdag

Går det att säga att jag är vid liv? Min kropp är det ju uppenbarligen, men resten av mig då? Idag kom kraschen. Det gick inte mer. Tog mig inte iväg till färdighetsträningen idag & det enda jag kan koncentrera mig på är att inte dö. Jag vet inte om jag någonsin tidigare varit så desperat efter hjälp. Så rädd för mitt liv. Jag vill inte dö, men såhär kan jag absolut inte fortsätta leva. Det klarar varken min själ eller min kropp.

Jag passar så bra in i BPS-beskrivningarna nu. Det är hemskt. Patetiskt. Som att kriterierna blivit skrivna efter mig och mitt liv/beteende.

Jag vill vara lika stark som Nikki Sixx. Idiotiskt. Jag jämför mig med en gammal knarkare.

Are you terrified by sadness
and have you given in to madness?

14 januari, torsdag

Var skall jag börja? Och hur skall jag lyckas summera dagen? Massor har hänt och jag har nog gått igenom alla känslor en kan känna under dagen. Nåväl. Ungefär såhär: K sa till mamma att hon skulle komma hem till mig fastän jag sagt att jag absolut inte klarar det. Samma sak till pappa. Jag var panisk. Gapade och skrek till pappa och skrev hemska sms till mamma. Var beredd att skära upp handlederna och mamma och pappa tycktes så kyliga. Mamma svarade inte på mina samtal och jag kunde inte vara ensam. Tillslut kom Sofia hem. Tog hand om mig och tröstade. Jag skrek om hur mycket jag hatade allt och alla. Sofia var förbannad på K. Tillslut gav jag upp. K hade talat in på min telefonsvar och jag ringe upp. Jag vet inte varifrån jag fick modet. Sofia stannade hemma och tillsammans gick vi ut till K & satt i hennes bil & hade terapi. 1½ timme. Olika tankar & känslor for omkring i mig. Jag hade hotat mamma och pappa med att sluta DBTn. Efter sessionen kom äntligen lugnet. Tilltron till mig själv. Jag skall klara det här. Jag kan! Och vill! Jag ska! På eftermiddagen kom mamma & pappa hit & vi pratade om allt som hänt. De fick inte komma hit för K & det visade sig att hon haft rätt. Just nu är jag helt slut, men det känns bra. Jag är urladdad nu. Behövde verkligen det. Nu blir det nya tag.

15 januari, fredag

Bättre dag idag. Sofia väckte mig vid halv nio. Det är så mysigt nu när hon praktiserar. Hon väcker mig en halvtimme, timme innan hon drar. Jag röker & dricker kaffe medan hon äter frukost & sen brukar jag ta ut hundarna strax efter hon har gått.

Hela dagen har gått bra, men nu på kvällen börjar jag känna mig stressad. Det är mitt dåliga samvete som visar sig. Sofia & Bennie skall gå till Lidl & jag klarar inte av att följa med. Dessutom verkar Sofia vara grinig. Jag önskar att jag kunde göra så mycket mer än det jag gör nu, men jag har redan fullt upp. Känner hur paniken växer. Skall nog ta & låsa in hundarna & sen lägga mig i sängen & läsa. Det känns bara så taskigt att låsa in dem.

16 januari, lördag

Idag är kämpigt. Fy helvete vad kämpigt. Och bråk med Sofia. Blev så förbannad på henne. Pratade med pappa i telefon & han berättade att Syd & Malin fått barnet nu. Sofia ville inte veta min reaktion. Hon invaliderade mig genast & det gjorde mig rasande.

Jag har ingen direkt energi till att göra saker idag. Passiviteten är enorm & jag vet inte hur mycket jag orkar kämpa emot den. Det kräver ju så mycket kraft av mig. Helst vill jag sova bort allting. Slippa tänka, känna & kämpa. Taking the easy way out liksom.

Runt nio:

Ibland känns det bara så oträttvist. Jag hatar det där ordet - orättvist. Alla har sina helveten att gå igenom. Ändå smyger det sig på mig ibland, som nu. Det är så kämpigt & jag har på inget sätt valt det här själv. Dessa jävla störningar. Jag vill supa mig full eller ta en massa Stilnoct & få ett lugn. Hela jävla dagen har jag kämpat. Det är så jävla jobbigt! Kan jag inte bara få slippa det här? Jag föraktar mig själv för mina tankar. Det finns inga orättvisor. Alla har skit att ta sig igenom. Det gäller att fortsätta kämpa och inte ge upp. Men det är svårt som fan.

Försöker komma på olika färdigheter att använda mig av. Isen har jag redan kört två gånger. Det enda som funkar är att sova bort allting,men deet är heller inget bra. Jag måste stå ut smärtan, acceptera den, för att skapa positiva erfarenheter & inse att det faktiskt går att stå ut. Ständigt detta kämpande & det känns som att huvudet brinner úpp. Feber fast tyngre. Hur är det meningen att jag skall orka? Det är mer än jag förstår.

17 januari, söndag

11.27: Kamp idag igen. Såklart. Inte kan jag vakna från en dag som igår & faktiskt må bra eller ens okej. Jag oroar mig för allt möjligt & är rädd för Sofia & Bennie. Rädd för hur de ser på mig. Det känns så självklart att de är sura på mig, stör sig på mitt beteende & hur/vem jag är. Nu invaliderar jag mig själv. Jag vet det & ändå är det så svårt att låta bli & att inse attdet inte alls behöver vara så.

Mamma & pappa kommer hit sen. De tar med en Stilnoct & två Sobril. Det är vad jag vågar ha här hemma. Skall verkligen försöka att inte ta stillisen annat än när jag verkligen behöver.

Read more...

The Novelist

Ni som intresserar er av litteratur kan gå in här för att följa arbetet med min nya roman, denna gång en fiktiv roman som enbart är skriven för min egen skull.

Read more...

Dagen har varit kämpig. Jag tänker inte påstå någonting annat. Sofia började sin praktik på ett hunddagis idag och Kiba och Kami blev helt omöjliga. Jag följde mitt schema jag gjort för att få in det där med rutiner i mitt liv. Få in lite struktur. I början gick det väldigt bra. Gick upp 8.30 för kaffe cigg, tog ut hundarna vid 9.00 och tränade efter det. Efter träningen började det gå dåligt. Jag såg min mage i spegeln och allt small till. Jag ser ut som... en klump. Jag känner mig som en klump.

Tog en dusch, letade fram kläder, en stor tröja som döljer fläsket, och sminkade mig. Hetsigt. Sminket blev åt helvete, men efter en hel del kämpande lyckades jag få till det

Fixade två mackor och mer kaffe och satte mig vid teven för att se på Days. Mackorna gick ned, men sen sprack det. Impulserna avlöste varandra i huvudet. Rakblad. Supa mig full. Istället blev det sobril så hela jag domnade bort. Tog med hundarna in i sovrummet och somnade ganska snabbt.

Vid ett gick jag upp igen. Vad jag gjort sen dess är mest bara lallande. Har agit ut hundarna och även plockat undan lite. Mer trivsamt här hemma nu, men på långa vägar inte tillräckligt.

Read more...

the mask

Masken är på, men insidan krackelerar. Hej Sobril!

Read more...

sing me to sleep

Det är ganska ironiskt egentligen. Att jag kan leva på med ångest, hallisar, gränspsykoser etcetera utan att vilja ställa mig och skrika, som ett litet barn, att nu jävel får det vara bra! Nu jävel är det slut! För sen, när jag har huvudvärk eller är sjuk eller så, då vill jag verkligen skrika allt det där. Då vill jag ge upp, blir känsligare än någonsin och tror att det aldrig kan bli bättre. Det är som att jag kan acceptera det psykiska, men när det blir fysiskt tappar jag kontrollen och orken.

Read more...

Värre eller bättre?

Sitter i sovrummet. Känner mig ganska nedslagen. Luktar gott av lavendel och någonting annat som jag inte vet vad det är. Har nyss badat, med bubbel som jag fick av Sofias föräldrar í julklapp. Sex flaskor med olika dofter. Känner mig så lyxig av att använda det,

10 januari 2012

Hörselhallucinationer. Musik som spelas. Det börjar komma mer och mer ofta nu. Hade jag dem innan överdosen? Minns en gång för några månader sedan. Hur vanliga är dessa hallisar bland schizotypala? (Heter det schizotypala? Tror jag läste det någonstans). Betyder musiken att hörselhallisarna ökar? Eller byter de bara skepnad? Rösterna plågar mig inte lika ofta längre. Tror jag. Ibland kan det gå en hel dag utan. Tror jag. Tror och tror och tror och tror. Vafan vet jag egentligen? Allting börjar bli så dimmigt. Kanske förvärras symptomen precis innan de börjar öka? Kanske är det ett tecken på att det är på väg att bli bättre. Låter inte så troligt, men vad vet jag? Egentligen, vad fan vet jag?!

Skall försöka mig på att bädda rent sängen nu. Fixade köksbordet igår kväll och idag är mitt projekt sängen. Små saker, men som gör så mycket. Måste bara orka mig ur fåtöljen nu.

Read more...

Träning av färdigheter

Jag gick faktiskt och lade mig hos Sofia så som jag skrivit. Tog med mig mitt kaffe och ställde det på nattygsbordet, buffade lite på Sofia och klämde mig in i hennes varma, trygga famn. Det var så skönt att bara ligga där och njuta av att ha henne nära, jag som egentligen har så svårt för fysisk närhet. Jag gillar inte när folk tar i mig, skall kramas och hålla på. För det mesta klarar jag inte ens av att gosa med min flickvän, någonting jag vet att hon lider ganska mycket av.

Jag öppnade mig också. Berättade saker som jag tänkt på och om mina planer för hemma-spa. Hon tog med sig hundarna ut och jag hoppade ned i ett bad med en badbomb. Läste 30, 40 minuter och njöt av rökelsedoften. Sen tvättade jag håret, rakade benen och tog i hårinpackning. Efter det blev det en liten rökpaus innan jag tog tag i ansiktet. Tog bort buschen, fixade ögonbrynen och peelade och lade mask med saker jag blandat ihop här hemifrån.

Nu sitter jag här i soffan, ren och klädd i myskläder, och kämpar emot alla möjliga destruktiva impulser. Det är ju det som är så dumt med stå ut-färdigheter. De funkar ju bara så länge en utövar dem. Skall dock försöka koncentrera mig på att göra om bloggen. Roligare och mer personlig till ytan än nu. Inte fan tänker jag ge upp inte!

Read more...

Tung morgon

Vaknade förvirrad, men var snart nog ganska pepp på att existera. Satte mig i köket, där jag fortfarande är fast, nyheter på datorn plus kaffe plus frukost och sen cigg. Och plötslit rann allting ur mig. Känner mig gråtfärdig. Nere. Vill gömma mig under täcket, men det vore dumt. Istället skall jag gå in till Sofia, ha hennes armar runt mig och söka styrka och tröst. Helt enkelt be henne om hjälp. Det är ett stort kliv framåt.

Read more...

Vad som egentligen hände

Det var i tisdags. Sofia var i Karlskoga och mina sårbarheter var många och starka. Ett sms stärkte sårbarheterna och jag började häva i mig öl. Hävde så pass mycket att jag blev full. Skuld och skam för det.

Hade ändå kul med Bennie. Klippte henne och hon blev skitsnygg. Alltid skitsnygg förut med alltså, men med den nya frisyren ser hon mycket mer levande ut. Och lite äldre. Dessutom blev hon själv väldigt nöjd.

När Sofia kom hem fick hon såklart en chock. Hon möttes av en full flickvän. Dessutom var det stökigt hemma och det brukar alltid irritera henne. Hon blev helt enkelt grinig och jag orkade inte mer.

- - - - -

Några timmar spolas snabbt framåt

På bilden syns ångesten så väl. Jag var helt förstörd. Hävde i mig tolv öl för att fly från känslan och jag orkade inte längre. Efter allt som hänt och allt jag gått igenom den senaste tiden orkade jag inte längre. Skar mig inne i badrummet. In i köket för en rökpaus. Sen badrummet igen och lite mer skärande för att sedan ta ännu en rökpaus.

Inne i badrummet en stund senare letar jag fram min gömma. En gömma med tabletter. Hundratals tabletter som jag sparat för just ett sånt här tillfället - ett tillfälle då jag helt enkelt väljer att ge upp. Svalde en näve med kanske 30-40 Theralen. Gick in i köket och rökte. Pratade med Bennie. Sade att jag tagit några Theralen för jag ville sova. Sedan in i badrummet igen för ännu en näve, denna gång inte lika många. 10,15 kanske.

Raderade alla sms i mobilen utifall att... Sofia låg i sovrummet och jag berättade att jag tagit Theralen för att jag ville sova. När hon fick veta hur många det var fick hon panik. Jag minns ingenting efter det. Slocknade ihop i sängen.

- - - - -

Överlevde gjorde jag ju alldeles uppenbart och nu handlar det bara om att fortsätta med det.

Read more...

Nervositet

Väntar på att mamma och pappa skall komma. Har en del jag behöver prata med dem om. Vissa av er, ni som hann läsa inlägget jag postade igår(i förrgår?) innan jag raderade det, förstår nog vad det är jag skall prata med dem om. Mer om detta kommer senare. Nu är jag så jävla nervös att det känns som jag skall flippa när som helst.

Read more...

Gomorron!

Nyvaken. Sitter vid spisen och röker och dricker kaffe. 11.30 skall jag vara vid Traumamottagningen för terapi med K. Känner mig faktiskt peppad och det är verkligen WOW! Nu jävel skall det gå framåt med mig.

Read more...

Slutkörd

Har suttit och skrivit i ett antal timmar. Tre delar är klara, skall bara renskivas innan de är helt klara. Det var hårda saker att skriva om och efteråt var jag helt slut, men jag tog mig ut med hundarna i iskylan och sen fixade jag mat till Ben och mig. Nu... Skall jag nog bara ta det lugnt.

Read more...

Nytränad

Shit, vad benen darrar! Har´kört någon muskelträning nu. Bara en kvart, 66 kcal förbrända,och fan vad slut jag är. Fösöker bli fri från de dömande tankarna som säger att jag behöver träna mer. Nej, det behöver jag inte. Det här är en bra början. Jag kan öka på och köra längre träningspass när jag känner mig redo för det. När inte hela kroppen skakar som ett höstlöv efter en kvart.

Efter träningen körde jag lite mindfulness på känslan jag har nu. Lyckades inte greppa tag om stundens känsla. Känner mig mest tom fastän jag egentligen har ett rikt liv, fyllt med saker jag gillar och mår bra av. Nu tänker jag öva mig i acceptans. Acceptera att det här såhär jag känner just nu och göra det bästa av situationen.

Nu skall jag ta en skön svalkande dusch, sedan slå på lite Sisters of Mercy att lyssna på medan jag klär på mig och fixar till fejjan och håret. Så som jag ser ut just nu tänker jag fan inte se ut hela dagen. Känner knappt igen mig själv i spegeln. Bildbevis? Varför inte. Jag har ju en cam i datorn och verkar ha blivit lite smått besatt av att lägga in billder från den häri. Och Beni måste såklart vara med :P

Read more...

Dagens

Att göra:
- Träna
- Bädda sängen
- Plocka bort julsaker
- Öva på en stå ut-färdighet
- Skriva klart del 17 i FAC-grejen

Read more...

Vad fan är felet egentligen?

All energi pös ur mig nästan genast efter att jag skrivit det förra inlägget. Nu börjar jag verkligen få nog. Mana för helvete! Ta tag i dig själv! Men vad är det jag gör då Nu efter nyår har jag börjat sköta maten igen och även börjat träna. Försöker ägna ännu mer tid åt allt som har med DBT att göra. Kämpar, kämpar, kämpar. Vad fan är felet då?!

Nu vaknade Beni <3

Read more...

Kaffe och cigg

God morgon!

Underbart att vakna och faktiskt må bra. Tragiskt nog tror jag att mycket av mitt humör beror på datorn. Materiell lycka. Patetiskt och lite läskigt, men nog så bra.

Sofia är ute med hundarna. 22 minus. Idag far hon iväg till Karlskoga. Det blev inget julfirande där eftersom hennes pappa blev sjuk så de skall ta igen det nu. Själv skall jag stanna hemma. Det blir för mycket för mig att följa med dit. Istället skall jag vara hemma och läsa och skriva. Troligtvis kommer nästa del i FAC-berättelsen idag. Har helt glömt bort det under de senaste veckorna. Har varit alldeles för mycket annat på min hjärna, men nu skall jag försöka återuppta det och lägga in en ny del varje tisdag igen.

Nu blir det frulle!

Read more...

Bed and the city

Breshnie och jag ligger i sängen och glor på Sex and the city. Perfekt avslappning för mig och SATC är absolut en serie jag aldrig tycks tröttna på. När kinesen lämnat mig spenderade jag och Bresh många, måånga timmar med att glo på det. En serie som är lika bra när en är nydumpad som i ett finfint förhållande. Vardagslyx hjärta Mana

Read more...

Främling

Känner mig så obekväm. Mentalt. Gömmer mig inne i sovrummet nu. Dricker öl och har precis svalt ned sobril. Imorgon får jag stillsar igen. Längtar, men är samtidigt rädd. Vill inte bli som förra gången, när jag snortade i mig tablett efter tablett. Den här gången skall jag verkligen kämpa för att hålla mig till "reglerna" - bara ta stillisar när jag behöver det för sömnen. Bli intressant att se hur det går.

Just nu sitter jag som sagt här. På helspänn. Tidigare i förhållanden har jag alltid varit så hård. Sagt precis vad jag tänkt och gapat och skrikit utan att tänka på konsekvenserna. Med Sofia är jag så försiktig. Skulle tro att det beror på att hon själv är så känslig, men det var R också. Kanske är det för att jag själv har mognat. Hur som helst är det väldigt jobbigt. Jag är nästan alltid rädd för att säga vad jag tycker, tänker, känner.Rädd för hur hon skall ta det, att hon skall bli ledsen. Istället stannar allt inom mig och jag känner mig som en främling i mitt eget hem, i min egen kropp. Jag känner mig inte hemma här.

Självfallet är jag nu rädd för hur hon kommer ta det här inlägget. Jag vill aldrig såra henne. Vill att hon skall må bra, men jag måste också få skriva av mig någonstans. Kan inte bara gå omkring och hålla käft och låtsas att allting är så mycket bättre än vad det är.

Fuckety fuck. Kan ni inte bara förakta ihjäl mig?

Read more...

Hisp

Så är ångesten här igen. Sofia verkar sur. Och så sover hon. Jag blir alltid rädd när hon sover. Rädd att hon sover för att komma bort från mig. Blir hispig som fan.

Kanske inte borde sitta här bara. Bättre att aktivera mig, typ träna. Ja, det får bli så.

Read more...

Nöjd och njuter

Sitter i köket. Dator i knät, cigg i handen. Njuter. Det här är så ofattbart skönt. En fungerande laptop som till på köpet är så liten. Skall försöka ta tag i mitt skrivande nu igen. Har släppt det nästan helt sedan jag började DBT. Dessutom skall jag försöka blogga mer igen och även ta mig an era bloggar. Jag har inte orkat läsa dem på ganska länge. Det har gått upp och ned med det där på senaste tiden, men nu lovar jag att försöka bättra mig.

Read more...

YES!

Och äntligen funkar internet! Fyfan vilken lyx! Jag älskar min nya dator!

Read more...

Min nya älskling

Här sitter jag, med min alldeles nya minililla dator. Rosa och vit. Sofia gillar den inte riktigt, men jag dyrkar den. Mamma och pappa åkte och köpte den till mig idag och jag är alldeles salig. Min nya lilla älskling. Skall betala av till dem varje månad tills allt är betalat. Mycket bättre för mig än att köpa på avbetalning från affären.

Lite strul är det dock, såklart. Får inte igång min 3-anslutning så nu sitter jag här med en stor jävla sladd till min fina lilla dator. Tänkte bara blogga lite om min kärlek och nu när det är gjort skall jag fortsätta kämpandet med internet. Pussel!

Read more...

Stolthet

Sitter i badkaret. Uppdragna ben, rakhyvel i handen. Hyveln dras över benen, låren. Över rosa, lila, vita ärr. Tanken på att vrida på hyveln och pressa ned dess skaft i benen finns där, men det är ingenting som jag vill. Bara ett konstaterande. Att sånt gjorde jag fyra, fem gånger i veckan tidigare. Numera så sällan att jag själv har svårt att tro på det.

Ibland är jag stolt över mig själv.

Read more...

God natt, världen.

(För det mesta tycker jag verkligen inte om dig)

Read more...

Det funkar serrni

Inne i sovrummet, på sängen. Det är så mysigt här inne. Varmt och väldigt hemma. Väldigt jag. Har legat i sängen med hundarna och läst, läst, läst. Det har funkat bra. Humöret har hållt sig kontrollerbart så länge jag koncentrerat mig på läsningen och inte på någonting annat.

Sofia är iväg till Willys och handlar lite. När hon kommer hem igen skall jag fixa maten medan hon tar ut hundarna och senare ikväll blir det fruktsallad. Mys.

Read more...

Bröst till hakan eller naveln?

Nu är det klart. Jag får ta ledigt idag. Har badat, tvättat mig lite halvdant, dragit på trosor och mina nya mörka jeanstajts, bh med överbullande bröst, linne och en tjock, stickad tröja. Håret står åt alla håll och jag påminner äckligt mycket om mitt ex kinesen när hans hår var ofixat. Har blivit fotad i trosor från tre olika vinklar för att bättre kunna se hur jag går ned i vikt. Spyr på min kropp och drömmer om bröstförminskning och gärna lite trådar som drar upp dem mer mot hakan istället för ned mot naveln. Nu, mer sittande under fläkten med cigg, kaffe och bok. Dessutom behöver jag stoppa i mig någon form av frukost.

Read more...

Nyvaken

Gick upp för tio, femton minuter sedan. Kissade, in i köket. Gav hundarna varsin tuggpinne, fixade kaffe, svalde tabletterna och slog mig ned på en stol vid fläkten, cigg, kaffe + Mia Skäringer. Humöret pendlar fram och tillbaka på bara några sekunder. Ena stunden, fan, jag orkar inte, inte en ny dag, inte fortsätta leva, inte finnas och kämpa och hålla på. Nästa sekund, hon är så skön den där Mia, måste mejla henne, berätta hur hennes bok ger mig hopp emellanåt. Nästa stund kommer hopplösheten igen och försvinner nästan lika snabbt igen. Kanske borde ha en läskoma-dag idag. Försvinna in i litteraturen och tillåta mig själv att vara frånvarande från mitt eget liv hela dagen. Sedan blir tankarna dumma igen. Mer skuld och skam för att jag inte orkar. För att jag vill ta ledigt en dag, för att jag inte orkar kämpa riktigt idag. Fast egentligen är det ju kämpa jag gör, även om jag väljer en dag med läskoma. Det är ju för att återvinna kamplusten och styrkan.

Jag vet inte.

Read more...

Slädhundar

Shit, vad kallt det är idag! Tog på mig massa kläder, hundarna fick sina fina luvtröjor på sig och så gick vi ut. Såklart var det några ungjävlar som smällde av en smällare så fort vi kommit ut och Kiba började genast streta emot och ville gå hem igen, men jag lyckades lugna honom tillräckligt för en promenad. Svansen var ständigt nere mellan benen, så som den brukade vara under hans första lednadsår, men när vi kom in i parken blev han glad igen. Snö högre än Kami. Kiba skuttade som attan. Liknade mer en hare än en hund. Kami var tapper trots den djupa snön. Skuttade efter i Kibas spår och kämpade sig framåt med en enorm vilja. Några killar och tjejer i min ålder gick förbi och skrattade och log åt hundarna. Förut hade jag blivit arg. Trott att de hånade mig och hundarna. Nu kunde jag istället se det komiska i situationen. "Tänk att ha de där som slädhundar" sa en av dem och alla skrattade.

Det kom förbi en annan hund som hundarna inte brydde sig ett dugg om. De blir bara duktigare och duktigare hela tiden, precis som matte. Dessutom övade jag på att vara mindful under promanaden. Det hade helt klart kunnat gå bättre, men jag gjorde i alla fall mitt bästa.

Nu skall jag ta en rök och snacka skit med världens finaste bästis <3

Read more...

2010

Gott nytt år då.

Jag hade en trevlig kväll igår. God mat och alldeles för mycket fet efterrätt, men så skall det vara (idag skall jag börja sköta om vikten igen. Äta hälsosamt och träna med Wii). Dessutom drack jag alkohol utan att bli det minsta lilla full! Det går verkligen framåt för mig! :)

Read more...