Främling

Känner mig så obekväm. Mentalt. Gömmer mig inne i sovrummet nu. Dricker öl och har precis svalt ned sobril. Imorgon får jag stillsar igen. Längtar, men är samtidigt rädd. Vill inte bli som förra gången, när jag snortade i mig tablett efter tablett. Den här gången skall jag verkligen kämpa för att hålla mig till "reglerna" - bara ta stillisar när jag behöver det för sömnen. Bli intressant att se hur det går.

Just nu sitter jag som sagt här. På helspänn. Tidigare i förhållanden har jag alltid varit så hård. Sagt precis vad jag tänkt och gapat och skrikit utan att tänka på konsekvenserna. Med Sofia är jag så försiktig. Skulle tro att det beror på att hon själv är så känslig, men det var R också. Kanske är det för att jag själv har mognat. Hur som helst är det väldigt jobbigt. Jag är nästan alltid rädd för att säga vad jag tycker, tänker, känner.Rädd för hur hon skall ta det, att hon skall bli ledsen. Istället stannar allt inom mig och jag känner mig som en främling i mitt eget hem, i min egen kropp. Jag känner mig inte hemma här.

Självfallet är jag nu rädd för hur hon kommer ta det här inlägget. Jag vill aldrig såra henne. Vill att hon skall må bra, men jag måste också få skriva av mig någonstans. Kan inte bara gå omkring och hålla käft och låtsas att allting är så mycket bättre än vad det är.

Fuckety fuck. Kan ni inte bara förakta ihjäl mig?