Slädhundar

Shit, vad kallt det är idag! Tog på mig massa kläder, hundarna fick sina fina luvtröjor på sig och så gick vi ut. Såklart var det några ungjävlar som smällde av en smällare så fort vi kommit ut och Kiba började genast streta emot och ville gå hem igen, men jag lyckades lugna honom tillräckligt för en promenad. Svansen var ständigt nere mellan benen, så som den brukade vara under hans första lednadsår, men när vi kom in i parken blev han glad igen. Snö högre än Kami. Kiba skuttade som attan. Liknade mer en hare än en hund. Kami var tapper trots den djupa snön. Skuttade efter i Kibas spår och kämpade sig framåt med en enorm vilja. Några killar och tjejer i min ålder gick förbi och skrattade och log åt hundarna. Förut hade jag blivit arg. Trott att de hånade mig och hundarna. Nu kunde jag istället se det komiska i situationen. "Tänk att ha de där som slädhundar" sa en av dem och alla skrattade.

Det kom förbi en annan hund som hundarna inte brydde sig ett dugg om. De blir bara duktigare och duktigare hela tiden, precis som matte. Dessutom övade jag på att vara mindful under promanaden. Det hade helt klart kunnat gå bättre, men jag gjorde i alla fall mitt bästa.

Nu skall jag ta en rök och snacka skit med världens finaste bästis <3