Coma White & Black

Jag har så lätt att släppa taget om folk. Sudda bort dem ur mitt liv vid minsta lilla skitsak. Men när det kommer till Mira, då funkar det inte. Det är skitsamma hur mycket hon sviker mig och gör mig besviken. Jag kan helt enkelt inte släppa taget om henne. En morgon för några dagar sedan såg jag att jag fått ett sms från henne. Jag saknar dig coma white skrev hon. Det tog några dagar för mig att svara. Sist vi "talades vid" var det ilska och bråk. Hon tiggde stillisar av mig och jag var rasande. Men jag svarade tillslut. Igår tror jag bestämt att det var. Att jag saknar henne också, men inte det som är utan det som var. Hon fick sin borderline diagnos innan mig. När jag fått min började saker förändras. Vi visste redan innan att vi var praktiskt taget likadana, ändå var det som att någonting förändrades mellan oss när jag också fick den diagnosen. Jag vill tillbaks till det som var innan och kanske är det därför jag inte kan släppa henne helt. Coma White och Coma Black. Manabelle och Mirabelle. Det går ju inte bara att släppa.