Lost and found

Jag klarade att ta mig iväg till FT:n igår. Visst krävdes det en del Sobril, men jag tog mig i alla fall iväg. Själva FTn var hemskt, i alla fall första halvan. Jag satt och nöp mig hårt i handen för att inte skrika rakt ut eller flyga ut ur rummet. Jag var på väg att dra därifrån flera gånger.

När jag gick ut och rökte kom K ut och kramade om mig och sade att jag var duktig. Hon berättade också att färdighetstränarna märkt hur jobbigt jag hade det. Innan vi gick in gav hon mig två chokladbitar som en belöning för att jag klarat av att ta mig dit.

Innan vi fortsatte med FTn efter pausen tog J med mig ut i korridoren för att tala. Han är en av färdighetstränarna. Vanligtvis brukar vi ha M istället, och jag gillar henne jättemycket, men jag känner mig så mycket tryggare med J. Han är en så fantastisk människa. Han frågade om hur jag mådde och hjälpte mig att klara av sista halvan av FTn som också gick mycket bättre.

Idag har jag terapi med K klockan halv två. Jag är lite nervös över bussen, men annars känns det bara bra och inga piller har jag stoppat i mig! Bussen går 13.05 och det känns som en väääldigt lång tid tills dess. Vad skall jag göra under tiden? Försöker läsa och bara ta det lugnt och det funkar skapligt.