Jag gick ut på en kvällspromenad med Kiba. Han var spänd och nervös och satte sig ned på rumpan var femte meter ungefär. Ropade jag honom till mig och drog lite i kopplet så var han snart där hos mig. Jag gick över vägen och gick längs med bryggan och båtarna som ligger där och Kiba morrade lite men var snart på gång igen.
Så såg han ett gäng med människor komma gåendes och satte sig genast ned som ofta annars när det kommer människor som han blir rädd för.
Det var fyra medelålders personer - två kvinnor och två män. Samtliga avböjde vägen de gick för att komma fram till oss och stannade dryga två, tre meter ifrån skräckslagen Kiba.
- Är det en valp? frågade en av männen och jag svarade att ja, så är det.
Kiba började skaka otäckt mycket när människorna stannade hos oss och det blev bara värre och värre, som om han var en vibrator, full med nya batterier.
- Han fryser, konstaterade en av kvinnorna.
- Nej, han är rädd, svarade jag genast lite småkyligt. Tyckte att de borde förstå att de skulle pallra sig iväg. De såg väl ändå att jag satt på huk och försökte locka Kiba emot mig?
Men nej, de gick inte. Istället frågade en av männen;
- Vad skall det bli av den där när den är stor?
Den där frågan, som jag får så ofattbart ofta. Jag har då aldrig hört talas om en valp som blir en annan ras vid vuxen ålder.
- Chihuahua och yorkshire*, blev mitt svar och efter ett tag började de vandra iväg.
Oftast när någon frågar var Kiba är för ras brukar de strunta i det sistnämnda och säga;
- Jaha, en chihuahua.
Ännu ett tecken på hur dåliga människor är på att lyssna. Och dessa fyra vuxna människor som praktiskt taget kastade sig på Kiba. Har de inget vett? Inget sunt förnuft? Jag har nämnt detta i ett inlägg i min förra blogg och fick ett svar som inte höll med mig. Att det inte är så lätt att veta, menade personen.
Men jag håller inte med.
Och jag tycker faktiskt aldrig att det är okej att kasta sig på en hund, oavsett om det är en vuxen hund eller en valp. Och flera människor till på köpet! Låt hunden välja om den vill gå fram till dig eller inte. Vill den inte träffa dig så skall den heller inte tvingas. Vi människor behöver ju inte träffa helt okända människor mot vår vilja, så varför skall det vara annorlunda för hundar på den punkten?
Förra fredagen var det fyra tonårstjejer som kastade sig fram mot Kiba i snabb fart. Han hade en liten stenmur bakom sig och kunde inte ta sig undan så jag var tvungen att säga emot dem. Och ärligt talat, jag förstår inte hur människor kan göra på detta vis. Speciellt inte om de ser att hunden vibrerar som ett fanskap.
Visst, hundar skall tränas bort sin rädsla, men man skall också ta det väldigt försiktigt. Ingen hets och absolut inte flera människor/hundar på samma gång. Och det är viktigt att valpen kan ta sig undan om den skulle vilja det.
![]()
