Nyvaken

Gick upp för tio, femton minuter sedan. Kissade, in i köket. Gav hundarna varsin tuggpinne, fixade kaffe, svalde tabletterna och slog mig ned på en stol vid fläkten, cigg, kaffe + Mia Skäringer. Humöret pendlar fram och tillbaka på bara några sekunder. Ena stunden, fan, jag orkar inte, inte en ny dag, inte fortsätta leva, inte finnas och kämpa och hålla på. Nästa sekund, hon är så skön den där Mia, måste mejla henne, berätta hur hennes bok ger mig hopp emellanåt. Nästa stund kommer hopplösheten igen och försvinner nästan lika snabbt igen. Kanske borde ha en läskoma-dag idag. Försvinna in i litteraturen och tillåta mig själv att vara frånvarande från mitt eget liv hela dagen. Sedan blir tankarna dumma igen. Mer skuld och skam för att jag inte orkar. För att jag vill ta ledigt en dag, för att jag inte orkar kämpa riktigt idag. Fast egentligen är det ju kämpa jag gör, även om jag väljer en dag med läskoma. Det är ju för att återvinna kamplusten och styrkan.

Jag vet inte.