Nedlåtande text om psykiskt sjuka
Att vara barn i en familj där någon av föräldrarna är missbrukare eller psykiskt sjuk är att känna sig ensammast i världen. Ingen ska få veta något om den skamfyllda hemligheten.
Amelia nr 25 2009
Är det bara jag som stör mig på den där textbiten? I mina ögon låter det som att det alltid är hemskt som fan att leva med en förälder som är missbrukare eller psykiskt sjuk. Missbrukare tänker jag inte kommentera, men det där med psykiskt sjuk...
Jag tycker att det är en väldigt nedlåtande text, som att psykiskt sjuka inte borde få vara föräldrar. Jag vet att många barn till psykiskt sjuka har det otroligt jobbigt, men jag är övertygad om att det även finns många som inte har det. En psykisk sjukdom innebär inte automatiskt att omgivningen far illa.
2 kommentarer:
Jag tycker på det stora hela att det är ganska dumt att jämföra psykisk sjukdom med missbruk (okej, ja man mår ju inte direkt psykiskt bra heller om man missbrukar men men) mycket just för att missbruk tror jag oundvikligen påverkar andra, medan psykiskt dåligt mående i första hand påverkar individen själv... Precis som du skriver.
Sedan tycker jag att det är lite dumt att automatiskt utgå ifrån att barnet håller den skamfyllda hemligheten hemlig. Visserligen har jag väl på senare tid mer och mer insett att de flesta håller tyst om någon av deras föräldrar är t ex alkoholister, fast jag har aldrig varit bra på att hålla käften... Jag växte upp med åsikten att det var hon som skulle skämmas, inte jag. Så jag berättade det inte för varenda människa som existerar, men jag var inte direkt tyst om det heller.
Och nu babblar jag lite känner jag men när det gäller psykisk sjukdom så tror jag att det blir lite vad man gör det till.
Är det något pinsamt som måste döljas och gömmas så kommer det även bli något skamfyllt...
Jag reagerade inte på texten först... men sen blev jag riktigt förbannad. Håller helt med dig!
Skicka en kommentar