Ingenting tycks fungera

Det har varit en väldigt jobbig dag idag och det är det fortfarande. Senaste tiden har jag känt mig väldigt nedstämd och idag var inget undantag. En halvtimme innan jag skulle åka till färdighetsträningen ringde jag mamma och sade att jag inte klarade det. Jag kunde inte sätta mig på cykeln och ta mig framåt. Energinivån var jättelåg och hela dagen har jag varit yr som fan, även när jag suttit eller legat ned. Mamma hade jätteont i sin arm så jag ville inte fråga om hon kunde skjutsa mig. Först hade jag ringt pappa för att be honom ringa till någon av ft-terapeuterna och även be honom låta bli att säga någonting till mamma, men han svarade inte.

Mamma sade att hon var bättre i armen och skjutsade dig mig och Sofia. Jag satt på huk medan jag rökte och inne i korridoren låg jag och vilade mot Sofia innan jag gick in i salen och bredde ut min överkropp på bordet och halvslumrade.

Terapin pendlade mellan dissociation och närvaro. Jag fick anstränga mig hela tiden för att inte försvinna bort och mot slutet började jag gråta. Berättade att jag känner mig så dum och bortskämd som mår såhär dåligt när jag egentligen har det så bra. En helt idiotisk kommentar och jag märker hur jag dömer mig själv hela tiden och ständigt trycker ned mig, men det är så svårt att låta bli. Jag känner skam och skuld inför hur jag mår och ber Sofia om ursäkt massor med gånger varje dag.

Hemma igen har jag sett till att äta, men känner mig fortfarande lika urlakad och energilös. Jag gjorde hemuppgifterna om acceptans, men lyckades inte acceptera min verklighet, att jag mår som jag mår. Det känns inte okej då så mycket ansvar hamnar på Sofia. Dessutom märker jag ju hur min nedstämdhet påverkar henne negativt.

Jag läste igenom mina papper om stå ut-färdigheter och provade distraktion, självtröst, validering... Ingenting har gjort det bättre. Nu skall jag pröva att ge mig själv ledigt. Jag skall få ta ett bad med någon olja i, tända levande ljus (om jag orkar det) och fortsätta läsa i Amelia. Om inte det heller funkar har jag bra distration senare ikväll då det är Greys på teve.

Ingen kan i alla fall påstå att jag inte kämpar. Inte ens jag själv kan påstå det.