Känslor, känslor, känslor

Just nu känns det som att jag vill ge upp. Jag sitter på helspänn igen och bara väntar på att det skall brista. Jag har varit så framåt de sista dagarna, så peppad, och nu känns det bara… väldigt skört. Det känns som en lätt utväg att bara skita i allt det positiva och gå tillbaka till allt det där destruktiva som brukade vara jag. Ändå vet jag ju att det långsiktigt inte alls är en lätt utväg. Bara idiotisk.