Jobbigt att jogga, eh?

Flickvän och jag skall ut och jogga sen. I flera timmar har jag försökt komma med bortförklaringar till att inte göra det.
- Jag får sån ångest av det, säger den dumma sidan av mig.
– Just därför du skall göra det! säger den smartare. Tänker du låta ångesten hindra dig från att leva hela livet? Vill du bli gammal och inse att du fortfarande lever likadant som du gjorde när du var 23?
- Såklart inte, men jag kan ju jogga imorgon istället…
- Och skjuta upp allt som vanligt. Ge dig. Ut och jogga för fan. Spring av dig ångesten och njut sedan av känslan av att gå emot den förbannade, förlamande ångesten. Ingenting blir ju ändå bättre av att du bara sitter på din feta röv och inte orkar göra någonting.