Kanske jag är på god väg att lyckas...?

Jag försöker strukturera mitt liv. Få en ordning på det och inte bara gå omkring och göra saker när jag känner för det (eller strunta i allt som jag inte känner för). Livet som sjukpensionär går lätt över i enbart lathet.

Jag vet, jag är förbannat orättvis mot mig själv nu. Jag vet att det oftast inte handlar om lathet utan om min sjukdom som hindrar mig att göra sådant som jag vill - och borde - göra. Men jag har en naiv förhoppning om att kunna lyckas må i alla fall liiite bättre om jag lyckas strukturera upp min tillvaro lite.

Klockan nio gick jag upp och gav Kiba frukost. Vi tog en promenad som slutade i att vi fick gå hem på en gång igen för Kiba var helt omöjlig. Han vägrade gå hur mycket jag än drog, ropade och lockade med godis. Så han fick kissa och bajsa i rabatten här utanför och sedan gick vi in igen.
När vi kom in igen satte jag på en kanna kaffe, fixade frukosten och åtnjöt den samtidigt som jag läste i DN. Det var riktigt skönt.
Nu tar jag min andra kopp kaffe medan jag själv bloggar och sedan läser andras bloggar. Efter det skall jag bädda sängen och göra sovrummet fint och städat och sedan ta ut Kiba igen innan jag kan slå mig ned och läsa. Jag tror jag är på god väg att lyckas. Lyckas med vad? Jag vet inte. Att ha ett mer "normalt" liv kanske?