Koola ner

Jag behöver koola ner. Känner hur en attack ligger på lur inom mig och väntar på att få dyka upp. Så fort min mur ger vika det minsta, kommer det.

Har gått så bra, en hel vecka utan minsta attack. Visst har jag haft ångest några gånger, men tack och lov inga attacker, och jag vill verkligen inte ha det nu heller.
Hur ska jag klara av morgondagen? Jag känner nu för att ställa mig och skrika och säga att jag absolut inte kan ta hand om Sture, inte ens för en enda dag. Åtta timmar. Jag kan inte ta ansvar för någon annan än mig själv, om jag ens kan ta ansvar för mig själv vill säga.
Jag är rädd nu, så förbaskat jävla rädd att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Fan, fan, fan.

Publicerad i gammal blogg