Möblering, godis, fetma och ångest

Sitter i fåtöljen i vardagsrummet. I förrgår fick jag en impuls att möblera om vardagsrummet, men det blev ingenting med det då. Istället passade jag på att fixa det medan Sofia och Bennie var iväg på Familjeband igår. Mycket mysigare här inne nu. Ena väggen är täckt med böcker och där har jag också ställt min fåtölj. Den perfekta platsen att läsa på (ja, jag skulle verklign behöva städa i bokhyllorna).

Har nyss lyckats ta ett bad och nu sitter jag här och har ångest. Hela dagen har jag mått dåligt. De få timmar jag varit vaken har jag känt mig ledsen och ångestfylld. Den senaste timmen har jag inte kunnat sluta tänka på godis. Jag vill ha godis att stoppa i mig medan jag läser. Samtidigt så borde jag inte. Försöker gå ned i vikt, för jag har på god väg att bli sådär superfet igen och det är någonting jag inte kan hantera. Just nu känns det som att två starka sidor skriker i mig. Den ena som förbjuder mig att äta och den andra som tycker att jag borde hetsa i mig. Det känns som ett krig och jag blir bara mer och mer flippig.

Grejen är den att jag vill trösta mig själv efter den här jobbiga dagen och jag ser godis som tröst. Hade jag stillisar hemma skulle jag proppa i mig det. Eller skurit mig.

Jag vill bara slappna av från de här förbannade känslorna. Hur kan en sån sak som lite godis bli en så stor grej i min skalle? Hur kan den bli så stor att det känns som att jag är på väg att förlora kontrollen?