Olycka

När jag kom hem från DBT ringde jag till mamma. Hon, pappa, farmor och farfar flög till Rhodos igår. Jag skulle berätta att jag tagit mig iväg till DBT och att jag idag även skrev kontrakt. När mamma svarade i telefonen berättade hon på en gång att hon låg på sjukhuset. Jag blev livrädd. Det visade sig att mamma igår kväll ramlat inne i lägenheten de hyr och på så vis brutit armen på flera ställen. Ambulansen hade kommit och hämtat henne och pappa och när jag talade med henne för några timmar sedan låg hon i en sjukhussäng och knaprade smärtstillande. Inget gips eller någonting än så länge. Hon hade ont som fan.

När pappa senare på natten skulle ta sig hem till lägenheten hade han ingen aning om var han var någonstans. Ingen av oss har någonsin tvingats besöka sjukhuset på Rhodos. När han försökte ta sig hem blev han jagad av vildhundar och var livrädd, tills två tjejer vågade sig på att skjutsa hem honom.

Verkligen bra början på semestern. Inte. Jag tycker så jävla synd om dem och jag kan verkligen inte hantera andras smärta. Jag blir helt förstörd. Hade med glädje tagit över den brutna armen så att mamma slapp plågas av det. Hon är ju på semester vafan, och då skall man njuta. Jag hoppas verkligen att hon blir bättre snart.