Ganska tungt för tillfället

Rädslan för att gå ut med hundarna tycks minsta snabbt nu. Det är skönt för jag är så trött på att ständigt känna mig som en krävande och jobbig flickvän. Det har alltid varit så för mig i förhållanden, att jag känner mig som en... böld. En böld på samhället överhuvud taget. Det tar mycket energi, men jag försöker göra mig av med det. Kasta bort allt det där som stjäl energi och rikta in mig på det som är positivt. Enkelt är det inte, men i mitt fall skulle jag gissa på att det är livsviktigt.

SAKER SOM STRESSAR UPP MIG FÖR TILLFÄLLET:

• Terapin imorgon. Och att inte riktigt veta vad det faktiskt är som gör mig så stressad. Är det cyklingen? Isånafall är det illa. Jag klarar inte av att åka kommunalt, men om cyklandet skall innebära stora problem för mig antar jag att det är dags att jag lär mig hantera skräcken för det kommunala.
• Gruppterapin på onsdag. Kommer det kännas lika jobbigt och svårt som förra veckan? Hur länge kommer isåfall terapeuterna och de andra i gruppen att ha tålamod med mig? Kommer rösterna att fucka upp skiten även denna gång? Kommer jag börja tjuta som en gris igen? Kommer jag våga öppna käften och prata om hemuppgiften jag gjort? Kommer jag vara bajsful?
• Jag får ingen ro att läsa eller skriva. Varken brev eller någonting annat. Då blir jag stressad för jag blir så efter. Och att inte läsa ut några böcker gör att jag känner mig oduglig.
• Självskadandet. Sedan jag läste om Sigrids "zebrakväll" på Facebook igår har jag känt en värkande längtan efter att själv ge efter för de gapande små monstren. Jag triggas igång så lätt.
• Café World på Facebook. Maten kommer ha bränts sönder när jag kommer hem från terapin imorgon (väldigt hemskt, hurrni!)
• Min kropp. Jag blir bara större och större igen. Vinterjackan börjar sitta trångt om magen, vilket den inte gjort på två år. Och inte mår jag bättre av att tänka på det heller. Det bara lider till att jag hetsar i mig ännu mer mat och annan skit. Jag får dumma tankar om att börja spy upp det jag äter igen, men vill inte ge efter. Jag är ju på rätt väg nu och då får jag fan inte återuppta gamla dumheter.