Stort steg

Jag var på släktkalas i torsdags, någonting jag inte varit med om på flera år.

Utdrag ur min dagbok:

Jag gjorde en bra sak idag. Flickvän, jag och hundarna var i Hästhagen och åt och fikade med mamma, mormor och mormors väninna S, när mamma sa att hon skulle hem till moster och morbror på kvällen. Moster fyllde år igår och idag blev hon firad. Jag kände för att följa med. Jag har inte varit med mammas sida av släkten på så länge och dessutom ville jag träffa lilla M (min kusins dotter som föddes på julafton förra året).

Så jag och Flickvän följde med och det var helt okej. Lilla M var skumt nog bedårande. Jag brukar inte gilla barn annars, men hon var fanimig charmig. Och en minikopia av sin pappa.

Jag hade mycket ångest och destruktiva tankar. Så mycket som jag tänkte på att självskada mig själv som jag gjorde när jag var där har jag inte gjort på länge. Känslorna svämmade upp när jag såg på lilla Ms små, lena bebisarmar och ben. Jag brukade också se ut sådär, som unge. Min kropp var också liten, mullig och len, utan missfärgade in- och utbuktningar. Den där lilla flickan A – (A står för mitt födelsenamn) var också en vanlig unge, eller var hon inte det?

Jag kände också utanförskapet som vällde över mig. Jag har aldrig passat in i mammas släkt. Alla är så friska och “rena” och funktionella och jag känner mig som deras totala motsats. Som om jag kommer in i deras rena och friska sfär och infekterar luften och energierna med min destruktiva närvaro. Jag borde hållas borta från lilla M. Och S (min äldsta kusins femtonåriga dotter). Det känns som att jag smittar.

M (min kusin och mamman till lilla M) är så smart, liten, nätt, charmig. Omtyckt. Allt det där som jag inte är. Moster och morbror kan se på sin yngsta dotter och känna stolthet, men vad känner mina föräldrar när de ser mig?
Det tycks bli massa ynkynk nu. Jag vet inte, kanske jag faktiskt tycker synd om mig själv utan att jag inser det? Ibland känns det bara som att jag borde låsas in någonstans där ingenting rent och fint finns. Där allt är mörkt och fult så att jag inte kan förstöra.