Snorkfröken is back!

Snorkfröken är Flickväns föredetta bästa vän.

Jag träffat Snorkfröken första gången när jag var 17, 18 år. Hon var kompis till en av mina vänner och hon stod där framför mig och viftade med sina sönderskurna armar och gapade och skrek istället för att prata. Det var någonting med hennes sätt att kräva omgivningens fullständiga uppmärksamhet som gjorde mig negativt inställd till henne.

När jag blev tillsammans med Flickvän och fick veta att Snorkis var hennes bästa vän fick jag verkligen anstränga mig att inte skrika ut min besvikelse. Träffade henne tillsammans med Flickvän och höll mig på kyligt avstånd. Jag ville inte komma för nära eftersom Snorkis betedde sig precis som hon gjort flertalet år tidigare.

I början var det jobbigt. Jag såg Snorkis som ett hot. Fick veta att hon och Flickvän haft sex med varandra ett antal gånger och det gjorde ju inte heller saken bättre. Jag är skrämmande svartsjuk, någonting som kommer av praktiskt taget noll i självförtroende.

Så i slutet av våren/början av sommaren flippade Snorkis ut. Jag hade lärt mig att acceptera henne, men det var inte mer än så. Jag erbjöd mig till och med att be henne om ursäkt för att jag varit så kall, för Flickväns skull. Hon avböjde, sa att jag inte kan rå för vad jag känner.
Och tur var väl det, för några dagar efter det kom stöten.

Jag tänker inte gå in på VAD Snorkis gjorde - det är nånting mellan henne och Flickvän - men hon krossade Flickvän totalt och hon sa upp bekantskapen med henne. Raderade henne från msn, Facebook, helgon osv. Flickvän var förstörd i ett antal veckor efteråt och det är först på senare tid hon slappnat av.


Igår mådde jag bättre än vad jag gjort på länge och satt på balkongen och skrev brev när Flickvän kom ut till mig, fullt med tårar i ögonen. Jag blev livrädd för vad som hade hänt.
"Snorkis messade mig."
Rätt fascinerande hur min kropp kunde reagera sådär på en gång. Magvärken slog verkligen till som en blixt och att andas var svårare än på länge.
Det visade sig att Snorkis ville träffa Flickvän för att förklara sig, att hon aldrig menat att det skulle bli såhär och bla bla bla.
Ångesten kom såklart över mig. Jag trodde all skit med Snorkis äntligen var över och nu kom det här. Jag ville inte påverka Flickvän med mina tankar och känslor så när hon flertalet gånger under dagen frågade vad jag tänkte på svarade jag att jag helt enkelt inte ville prata om det. Jag undvek henne större delen av dagen och försökte kämpa bort min ångeste genom litteratur, skrivande och skitprogram på teve.

Flickvän tänker träffa Snorkis, men hon vet inte när. Vi somnade igårkväll utan att prata med varandra. Jag tror aldrig det har hänt förut.


Flickvän får träffa Snorkis så mycket hon vill, det är hennes liv och hennes val, MEN jag tänker inte finnas där och plocka ihop bitarna efter henne om Snorkis krossar henne igen - en risk som jag ser som väldigt stor. Dessutom är inte Snorkis välkommen här. Efter allt hemskt hon sagt så har hon ingenting i mitt hem, MIN BORG, MIN TRYGGHET, att göra. Visst, det kan säkert ses som elakt gentemot Flickvän, men det skiter jag faktiskt i. Den här gången tänker jag sätta mig själv och MIN hälsa först.

Jag känner mig BESVIKEN. Snorkis viftar lite med armarna och Flickvän springer tillbaks som en kärlekstörstande hund. Fastän hon sagt att hon inte saknar Snorkis och att hon inte ångrar någonting. Vadå, har det bara varit lögner?

Jag känner mig PANISK för att jag vet att det kommer bli en kamp mellan mig och Snorkis. Hon anser att jag tog hennes bästa vän ifrån henne och om hon nu lyckas ta sig tillbaka in i Flickväns liv så kommer hon inte ge sig. Jag är helt enkelt övertygad.
Och jag tänker inte ens kämpa emot. Det orkar jag inte. Komplikationerna i mitt liv är redan nu alldeles för många för att jag frivilligt skall lägga till ännu ett.

Jag känner FÖRAKT för att Flickvän tänker träffa Snorkis och lyssna på vad hon har att säga. Och Bästis behandlat mig så som Snorkis behandlat Flickvän så skulle inte jag förlåta henne sådär. Om hon ville träffa mig och prata skulle hon få KÄMPA LÄNGE och jag skulle nog ändå inte träffa henne. Människor som behandlar mig respektlöst och elakt är helt enkelt inte välkomna i mitt liv.

ÅNGESTEN är där för att jag vet att jag kommer förlora. Och för att Snorkis ALLTID gett mig ångest. Hon må ha sagt positiva saker om mig till Flickvän innan de blev ovänner, men att hon menar dem ställer jag mig kritiskt till. Hon gillar mig antagligen lika mycket som jag gillar henne.