Me and my pack

Ilskan har runnit av mig. Var tvungen att ta Stilnoct för att somna igår (har nu bara en kvar och inget nytt recept och dr Feelgood är på semester). Istället känner jag mig svag.
Så länge jag är arg har jag makten, men nu när den är borta känner jag mig som ett litet barn. Jag är rädd, nervös, orolig. Magen värker som fan igen och jag vill bara hålla mig undan.

Det vore så mycket bättre för mig att leva någonstans med bara massa hundar. Jag skrev om det i min dagbok igår, om hur många av mina problem som skulle försvinna om jag levde med enbart hundar. Hundar är lojala och älskar dig och vill aldrig byta ut dig. Och hundar kan få mig att andas när det känns som jag skall kvävas.