DBT och antipsykotika

Pappa ringde för en stund sedan. Han tjatade massa om DBT och antipsykotikan. Att jag måste orka ta mig iväg till FTn på onsdag och terapin på torsdag. Han sade också att jag kanske borde sluta med tabletterna.

Hans snack stressar skiten ur mig. Det känns som att han, och typ alla andra, inte förstår hur trött jag verkligen blir och att det är biverkningar som försvinner med tiden. Jag kämpar så inihelvete för att hålla mig vaken och eftersom hallisarna är mycket färre numera vill jag absolut inte sluta med tabletterna.

Allt det här virvlar runt i min skalle hela tiden. Jag är redan nu nervös för hur det kommer bli på onsdag och torsdag och tankarna på att sluta med tabletterna finns ständigt där. Men vad är det bästa i längden? Jag vet inte, men vad jag vet är att press utifrån är det sista jag behöver.