A hell of a ride

Jag vaknade totalt desorienterad. Sofia fick mig på rätt köl igen och så dunkade ångesten till igen. Innan jag somnade höll jag på att kvävas psykiskt. Ångesten och skräcken tog över och jag behövde sprit och sobril för att lyckas somna.

Nu känner jag hur ångesten sakta börjar kväva mig igen. Jag vet inte riktigt vad jag skall ta mig till. Känner mig totalt utelämnad till... ödet eller vad det nu är som bestämmer. Jag är rädd som ett barn som vet att det finns monster under sängen. Vad fan skall jag ta mig till? Jag skrämmer skiten ur mig själv.