Ledsen utan identifierbar anledning

Tidigare kunde jag nästan aldrig identifiera att det var ledsamhet jag kände. Som jag skrev igår brukar känslan bytas ut så enorm snabbt så att jag istället blir arg och/eller ångestfylld. En av mina hemläxor den här veckan handlar om att stanna kvar i känslan och igår var det precis vad jag gjorde. På kvällen lyckades jag identifiera känslan som sorg och tvingades kämpa emot mig själv för att stanna där. Det är svårt, absolut, men jag vet ju också att det är absolut livsviktigt för mig och det svåraste är ändå att förstå varför jag är ledsen. Jag har oftast ingen som helst aning.