Ett helvete som bryter lös och intensiv träning

Shit vad jag grät imorse! Jag vaknade upp, tittade på klockan och insåg att jag försovit mig. När jag ringde till mamma lät hon grinig och när vi talade vid nästa gång blev det ännu värre.

"Ta på dig kläderna och åk dit. K väntar."

"Okej..."

Och pang! Jag klarade det inte och tårarna började spruta. Mamma lät ännu grinigare. Sofia gick in i vardagsrummet och ringde till K. Jag var fast i sängen. Fick en panikattack. Sprutande tårar, vaggande kropp och korta andetag. Sofia var borta en bra stund och jag såg hela helvetet bryta lös framför mig. Återigen kom rädslan för att bli kickad från DBT och attacken blev bara värre.

Jag fick en ny tid till nästa måndag.

Det tog lång tid innan jag lugnat ned mig så pass att tårarna slutade spruta. Dissocierade bort större delen av dagens avsnitt av Days och bestämde mig för att gå och sova. Slippa bort från den här dagen. Sofia tog fram Wii Fit Plus och skulle väga sig och jag tänkte att jag också kunde göra det innan jag  lade mig. Det slutade med att jag tränade. 40 minuters intenvis träning och plötsligt insåg jag att jag vill börja på boxning. Jag skall börja på boxning!

Efter träningen tog jag en lång (för att vara mig) dusch och sedan sminkade jag mig och borstade tänderna. Det visar så väl hur otroligt långt jag faktiskt kommit och just nu känns inte livet som ett helveteshål längre. Jag klarade det!