God morgon små aber

Sitter i soffan med datorn i knät. Kami ligger under min ena arm och halvslumrar. Har precis varit ute med hundarna i höstvädret och återigen blivit imponerad av hur duktiga mina hundar har blivit. De blir bättre och bättre varje dag och jag är en stoltare matte än någonsin. Stolt över mig själv är jag dock inte. Morgonpromenaden blev så sen idag. Jag vaknade strax före halv elva och glöm att jag kan ta ut hundarna innan jag fått i mig mitt kaffe. Hade ställt mobilen på väckning vid åtta, men som de senaste veckorna lyckades jag inte ta mig upp då. Det suger. Fatta hur synd det är om hundarna när jag fuckar upp sådär. Kan inte skylla på att jag lägger mig för sent, för jag lägger mig vid samma tid som förut. Är helt enkelt inne i en trött period nu. Tung och energikrävande period.

Skall snart ta ett bad och läsa i boken om Slash. I förrgår läste jag ut Lemmy-boken. Första hundra sidorna var verkligen dåliga och jag störde mig på både Lemmy och männskan som författat boken. Sen när historien väl kom in på Motörhead blev det helt plötsligt intressant och när sista sidan var utläst ville jag ha mer. Och framförallt ser jag upp till Lemmy. Han är klok och han säger precis vad han tycker. Det är såna personer jag gillar, de som säger sin åsikt fastän den ofta skiljer sig från allmänhetens. Jag gör ofta samma sak, men med resultatet förgörande ångest efteråt.

Jaja, skall väl inte sitta här och tjöta. Måste ta det där badet så jag blir ren och fin och redo att fortsätta förarbetet till boken. Jag borde verkligen ge den ett namn, bara att ha medan jag skriver den. Ett namn som lätt kan bytas ut, men jag vet verkligen inte vad det skulle vara. Får väl se om jag kommer på något tids nog eller inte.