Ångest av behagliga minnen

Sofia och jag gick till Lidl, vi tänkte vara lite ekonomiska för en gångs skull. Redan när vi lämnade lägenheten började overklighets- och obehagskänslorna dyka upp. Vi gick över gräset, hand i hand och in på Lidl. Istället för att vara ekonomiska som vi bestämt oss för, började mer och mer saker läggas ned i korgen. Chips, choklad, lite mer chips osv. När vi betalat i kassan slog ångesten till med rejäl kraft. Det kändes som att jag var arton igen, och tillsammans med R. När vi var hemma hos honom i Kga brukade vi besöka Lidl alltför ofta och stoppa på oss allt möjligt som vi sedan fläskade i oss.

Egentligen vet jag inte varför jag får ångest av det. Minnet i sig innebär inget obehag. R var en fin kille och jag trivdes ihop med honom, och ändå slår den här kvävande ångesten till. Jag skulle ha lättare att förstå om minnet rörde sig kinesen, för där var allt så infekterat, men det här... Jag vet verkligen inte. Men jag klarar inte av det.

Skall försöka avleda tankarna med skit på teve. Jag vill varken ta till självskadande eller benso, men jag vet inte hur länge jag orkar kämpa.