Mrs Kines

Jag mådde så bra när jag kom hem från DBT. Struntade i Days och satte mig istället ned och verkligen pratade med Sofia om allt som hänt de senaste veckorna. Det kändes mycket lättare mellan oss efteråt och det tror jag att även Sofia tycker.

Låg i sängen och läste med Sofia bredvid mig när pappa ringde. Han frågade hur jag mådde och ville försäkra sig om att jag mådde bra, för han hade en sak att berätta. Självfallet blev jag livrädd, men när han berättat det han skulle känna, fanns där bara chock. Mitt ex, kinesen, har gift sig. Med M, bruden som han bedrog mig med.

Så fort jag knappt bort samtalet började jag gråta. Berättade för Sofia och gick sedan ut på balkongen för att röka. Tårarna fortsatte rinna och värre blev det när Sofia bara satt där framför mig med rödblanka ögon.
”Det har ingenting med dig att göra” sa jag, men det verkar inte som att det gjorde någon skillnad.

Hon är fortfarande avvaktande och undviker att se mig i ögonen. Det känns så orättvist. Jag förstår att hon blir orolig när jag börjar gråta, men hon borde ju också kunna förstå. Kinesen och jag var tillsammans i 1½ år. Det tog slut efter att han bedragit mig med en tjej på sitt jobb – samma jobb där min mamma var butikschef. Det tog tio månader innan jag ärligt kunde säga att jag var över honom och det är drygt ett år sedan nu.

Kinesen och jag var förlovade och hade planer på att gifta oss. Vi planerade giftermålet och han sade att han ville ta mitt efternamn och jag sade att jag ville ha hans.
Jag bodde tillsammans med hans familj under sex månader…

Egentligen är det skit samma vad vi gått igenom tillsammans. Jag vet inte vad jag känner. Samtidigt som jag vill att kinesen och M skall ha det bra tillsammans, så känns det vedervärdigt. Ännu ett bevis på hur mycket bättre M är än mig. Och han som fick mig att känna mig så speciell… allt det är borta nu.

Jag vill inte ha tillbaka kinesen. Jag älskar Sofia och hon är den enda jag vill ha, men ändå känns det här tungt. Jag tycker inte att det är något konstigt. Mamma sa att det högg till i hennes bröst när hon fick höra om det. Kinesen var en så stor del av min familj, en så självklar del, och nu är vi helt enkelt utbytta. Det känns tomt. Och overkligt.