Luddigt babbel

Jag kommer på mig själv med att skriva Flickvän istället för Sofia när jag skriver i min dagbok, eller skriver brev. Nu är det slut med det. Sofia är Sofia och Bennie är Bennie, men jag kommer fortfarande vara FAC jävla head Mana.

Jag skall hem till Bennie i eftermiddag. Hennes lillasyster Emma fyllde tolv år i veckan och idag skall hon firas. Jag satt och rökte med Ben förut och berättade att sammankomsten hos henne får mig att vilja skära mig. Inte för att jag mår dåligt just nu, utan för att visa människorna där vem jag är. Främst Bennies storebror Tommy och hans flickvän Sofia. Det är bara stört. De vet redan hur jag mår. Alla där vet ju hur jag mår och de vet vem jag är, men det känns som att självskadandet gör det okej att jag beter mig som jag gör. Självskadandet har så länge varit en del av mig, varit det jag identifierar mig mest med, och det var länge sedan jag träffade massa folk utan att skära mig själv innan.

Jag ska ju inte göra det. Såklart. Jag har ju inte ens kvar mina rakblad, men ändå känns det så svårt. Jag har inte ens några stillisar att ta innan så jag blir lugn. De sista användes igår kväll, då den där anonyma jäveln ringde igen. Jag försöker komma på vem det är, vem som har både mitt och Sofias nummer. Mamma skall ringa tre och kolla ifall de kan spåra numret och om det inte går kommer jag göra en polisanmälan. Det är oerhört obehagligt att ständigt få samtal från en anonym person som inte säger ett ord i luren. Det tycks vara någon som verkligen vill jävlas med mig. Om du som ringer läser det här vill jag bara säga det att jag kommer hämnas. Du skall inte få ned mig på knä, det lovar jag.

Min skalle är fylld med seghet efter stillisarna och jag vet inte riktigt vad jag skriver. Så jag skall nog bada nu istället. Bada och sminka mig så jag i alla fall känner mig lite säker där borta hos Bennie.