Vinden blåser äntligen åt rätt håll

Lilla K älskar att sitta i fönstret och glo på grannarna

Jag vaknade redan vid halv åtta. Flickvän stod i hallen med träningskläder på och sa att hon tänkte ge sig ut och jogga innan jobbet. Jag vet inte riktigt vad som hänt henne. Sen när blev hon en sån hurtbulle? Iof har jag också förändrats en del de senaste dagarna. Det är som att Flickväns jobb har gett mig en ny mening med livet. Vi behöver inte längre kämpa med ekonomin på samma sätt och det känns vuxet och bra. Jag tar på mig en roll som någon slags hemmafru och finner inspiration till att ta hand om hemmet, laga mat och jobba med hundarna. Det känns helt fantastiskt!

Medan Flickvän var ute och hurtade slog jag mig ned vid datorn och läste nästan alla de olästa blogginlägg jag hade väntandes. Det var en bra bit över hundra och har stressat mig ett bra tag. Har känts som att jag inte kommit ifatt bloggarna, hur mycket jag än försökt.

Innan jag gick ut med hundarna vid tio tog jag ett bad. Det var meningen att jag skulle läsa i Dårens dotter, men mamma ringde mig och det blev ett ganska långt samtal.

Ute på promenaden med hundarna var både jag och de riktigt duktiga. De märker så väl skillnaden på mig när jag mår bra och när jag mår dåligt. De negativa energierna jag sänder ut när jag mår dåligt gör dem oroliga och knappt hanterbara i deras koppel. När jag däremot mår bra ser jag till att utstråla en ledarenergi så idag gick de fint vid min sida och stannade för att nosa, kissa och bajsa när jag lät dem.
När vi mötte en matte med en stor hund kände jag dock hur oron började växa till sig inom mig. Att möta andra hundar är nog det värsta för mig som matte. Stora K blir livrädd och gömmer sig bakom mina ben, medan lilla K känner att han måste försvara stora K. Det betyder att lilla K börjar skälla som världens ettrigaste lilla skithund och stora K stämmer in i oljudet.
Idag tänkte jag inte låta det hända. Jag gick av vägen och satte mig på huk vid den lilla gräsmattan och sa till hundarna att sätta sig ned. Där fick de sitta tills hunden gått förbi.
Stora K var helt otroligt duktig. Inte ett knyst och bara små korta ögonkast mot den andra hunden. Lilla K var också duktig, men inte lika. Han satt och darrade av ilska och försökte mot slutet dra sig ur kopplet, men det slutade trots allt bra.
När hundarna sköter sig stärks mitt självförtroende mer än av någonting annat. Jag brukar känna mig som en extremt värdelös matte när de är olydiga och får för mig att alla runtomkring talar om mig och ser ned på mig för att jag är så dålig.

När vi kom hem igen låg det fyra brev och väntade på hallmattan. Jag tog med mig dem ut på balkongen och läste dem där. Det första var från Barnbyn i Ryssland där mitt minsta fadderbarn bor. Ett informationsbrev om hennes liv sedan sist och det var riktigt kul att läsa. Jag började till och med skratta vid några tillfällen. Någon gång skulle jag vilja åka till Ryssland och Indien för att hälsa på mina fadderbarn, men tills dess får det allt duga med brev och kanske teckningar.

Nu skall jag snart sminka mig lite snabbt innan jag bäddar sängen och fixar till lite här hemma. Är så nervös för hur det går för Flickvän på jobbet. Har bett till Gudomen att vaka över henne och kanske ge henne en knuff på vägen. Flickvän är så övertygad om att hon kommer förstöra allt, att det skall gå åt helvete. Självförtroende är ingenting hon besitter.