Passiv

Var skall jag börja?

Flickvän har sagt upp sig från jobbet. Hon gjorde det redan i måndags, men jag orkar inte printa ned det här. Varför hon gjorde det? En dryg jävel körde ned henne på botten istället för att peppa henne att åstadkomma stordåd. Typ. Hon försökte och försökte, men i måndags gick det inte längre. Hata mig inte om jag slutar på jobbet messade hon till mig. Hata? Wtf! Knappast. Jag har sagt flera gånger att hälsan är fan så mycket viktigare än pengar. Det är ingen meningen att hon skall komma hem tjutandes varje dag hon arbetat.

Jag märker redan så väl hur svårt det är för mig att hålla rutinerna nu när Flickvän är hemma om dagarna igen. Idag kom jag inte upp förrän tjugo i tio. Det är en timme och 40 minuter försent. Och jag äter inte som jag skall och går mest omkring och är passiv. Sitter framför Sims och får ångest för att jag inte gör någonting vettigare, men lyckas ändå inte dra mig bort ifrån det. Tar inte ens de där långpromenaderna med hundarna längre. Jag måste döda passiviteten. Och pressen som jag har på mig själv. Det är nog pressen som gör att jag blir så passiv.
Nej, jag läser inte tillräckligt snabbt och dessutom läser jag inte såna där intelligenta böcker, och pang så får jag ångest och klarar inte av att läsa.
Jag skriver inte alls sådär bra som så många andra bloggare gör, jag är värdelös och pang så klarar jag inte längre av att blogga. Jag tycks hela tiden ha ett behov av att utmärka mig för att känna mig duglig, och så länge jag inte utmärker mig, utan istället känner mig som en grå liten mys, tar passiviteten över. Jag orkar inte kämpa för att bli bättre och jag tappar lusten att skriva och läsa för att jag älskar att göra det. Istället blir jag någon pressande bomb som tar kol på mig själv.

Nåväl. Nu måste jag ta en cigg innan jag ger mig ut med hundarna. Vill ju inte missa dagens avsnitt av Våra bästa år. Perfekt för Passiva FAC.