Rubbad brud

Jag vaknade halv ett idag och nu känns hela mitt liv rubbat. En sån liten småsak och jag blir helt ur balans.
Det var min tur att ta ut hundarna på morgonpromenaden. Hela kroppen värkte och darrade och när jag satt på toa och kissade började jag gråta. Hatar när kroppen går emot mig sådär. Jag tappar all styrka och tenderar att därmed tappa hundarnas koppel. Ändå vågade jag inte be Flickvän om hjälp.
Ute i hallen kämpade jag på med Stora K:s sele och kunde knappt resa mig upp igen. Flickvän kom ut till mig och sa att hon kunde ta dem, men jag klarar helt enkelt inte att be om hjälp. Det krävs jävligt mycket för att jag skall kunna det.

Nu är jag inne på min andra halvliter kaffe och börjar så smått vakna till liv. Huvudet dunkar idag också så det blir nog en hel del Alvedonknarkande denna helg. Det är bra, så länge jag inte stoppar i mig massa benso och förlamar mig själv.