Rädsla

Jag sover inget bra. Jag vaknar flera gånger under natten, ofta skräckslagen efter mardrömmar. Många handlar om mitt ex Kinesen och ännu fler handlar om Flickvän och hur hon lämnar mig. Hon inser hur hemsk jag verkligen är och överger mig för att återgå till sitt gamla liv. Inatt var det Snorkis hon övergav mig för.

När jag vaknade tidigt imorse satte jag mig som vanligt på ballen med en cigg. Jag bad Gudinnan om ett tecken – ett tecken på att jag skall fortsätta leva. Jag har hamnat i en svacka där allting känns så menlöst. Jag förstår inte varför jag lever när jag ändå kommer dö. Det vore en annan sak om jag vore frisk. Om jag inte ständigt pendlade mellan  gränspsykotiska tillstånd, botten av depressioner, kvävande ångest, dissociation och så vidare.

Jag brukar alltid ha min livsvilja att hålla fast vid. Önskan om ett drägligt liv och en mer behaglig tillvaro. Nu när jag inte längre har den där önskan att hålla fast vid blir jag rädd för vad som kommer hända.