I’m still fighting

De senaste dagarna har jag känt mig så jävla nere och menlös. Det tycks inte riktigt vilja släppa. Egentligen borde jag vara glad för att jag åtminstone slipper ångesten, men när jag är såhär nere tappar jag all min livsvilja och lust att göra saker.

Egentligen vill jag bara isolera mig själv med mina hundar och släppa allt annat runtom mig. Jag vet att det vore förödande, så därför fortsätter jag kämpa. Om jag pressar mig själv till att tvätta mig, sminka mig, ta på mig kläder istället för pyjamas så har jag kommit en bit på vägen. Om jag istället skulle gå omkring i min pyjamas, stinkande och sunkig och utan smink, så skulle jag så mycket lättare falla ned i någonting som skulle kunna bli en depression. Det får helt enkelt inte hända.