För mycket tankar

Jag hade en så konstig dröm inatt (iof är väl drömmar nästan alltid konstiga). Jag var tillsammans med mitt ex Kinesen igen. Vi var i Karlskoga - varifrån Flickvän från början kommer - men hemma hos ett annat av mina ex, R. För tre år sedan, nästan exakt, lämnade jag R efter ett 3½ år långt förhållande, för Kinesen. I drömmen verkade det dock som att jag försökte få tillbaks R samtidigt som jag var tillsammans med Kinesen.

En sak som jag hatar med drömmar är att jag får så konstiga känslor dagen efter. Känslor för personerna som var med i drömmen. Nu får jag för mig att jag saknar Kinesen och faktiskt skulle vilja vara hans vän, vilket jag nog egentligen inte skulle vilja. Vi hade våra fina stunder, men avslutet på förhållandet är kantat med så mycket ångest, svek och besvikelser att all min respekt för honom är borta. Han visade sig vara någon helt annan än den jag trodde att han var under mer än ett år. Jag vill inte ha en sån vän.

Jag har fortfarande starka känslor för både R och Kinesen. Inte på sånt sätt att jag skulle vilja bli tillsammans med dem igen. Ingen kan få mig att vilja lämna Flickvän, men jag tror att jag alltid kommer bry mig om de båda och då speciellt R. Jag gjorde honom så illa när jag lämnade honom och det är någonting jag fortfarande mår väldigt dåligt över. Han var inte annat än snäll mot mig och som tack för det blev han lämnad.
Även om Kinesen var otrogen och ljög så inihelvete de sista veckorna av vår tid tillsammans, så bryr jag mig fortfarande om honom. Jag vill att han skall må bra och trivas med sitt liv. Han tenderade ofta att gå ned sig totalt i sina tankar och vissa dagar känns det som att jag bara väntar på att få höra att han tagit livet av sig. Tro inte att det är vad jag vill, för det gör jag inte, men det är en känsla jag har.

Jag tänker ofta att det som hände med Kinesen var precis vad jag förtjänade efter att ha lämnat R och ändå kan jag inte förlåta mig själv. För drygt två månader sedan träffade jag R för första gången sedan det tog slut. Det var på Flickväns student och jag såg honom tillsammans med sin familj. Fastän jag egentligen inte vågade gick jag fram och sa hej.
Han såg så förvånad ut, men mest av allt ledsen. Jag kunde fortfarande se besvikelsen i hans ögon. Kanske gjorde jag honom mer illa än vad jag själv varit medveten om, men samtidigt vet jag att vårat avslut var det bästa som kunde hända honom. Jag tog kål på honom med mina störningar. Han krossades fastän han inte själv kunde se det då. En sak som skrämmer mig är att han och Flickvän är väldigt lika varandra till personligheten. Jag vill inte att hon skall krossas så som han gjorde. Jag vill aldrig mer göra en annan människa illa.