Drömmar
Jag föreställer mig...
hur jag vaknar vid nio imorgon, rycker åt mig mina kläder och går ut med hundarna på promenad. Ser till att de uppför sig väl och inte börjar skälla och morra så fort en annan hund kommer i närheten.
När jag kommer hem kokar jag gröt till Flickvän och mig, som vi äter medan vi ser ett avsnitt av Bevvan. Efter det hoppar jag ned i badet, säger hejdå till Flickvän som skall åka till Karlskoga för några timmar, och fortsätter läsa tills vattnet kallnat.
När jag kommer upp igen har jag energi nog att sminka mig, borsta tänderna och ta på mig andra kläder än mjukisbyxor och pyjamasjacka. Solen skiner så jag sätter mig på balkongen med kaffe, cigg och böcker och har några timmars underbar läskoma tills det är dags att äta lunch (omelett) och ta ut hundarna igen. Den här gången tar jag en lång promenad längs med ån och när vi kommer hem igen lägger vi oss utmattade i sängen och gosar en stund.
Sedan fortsätter jag en stund med mitt läsande och slår mig sedan ned i köket och skriver ett långt, personligt brev som jag ser till att posta senare på dagen.
När Flickvän kommer hem igen finner hon mig på balkongen, inne i en ny bok som jag har svårt att släppa mig ifrån. Vi ser på Beverly Hills och äter kvällsmat och sedan tar vi ett långt bad tillsammans, medan vi båda äter.
Rena och fräscha slänger vi på oss lite kläder och tar kvällspromenaden med hundarna tillsammans. Hemma igen ser vi på ytterligare några avsnitt av Bevvan och går sedan och lägger oss tillsammans och jag somnar i hennes famn.
Och hela dagen har gått utan någon ångest eller känsloutbrott.
Men...
jag vet ju att det inte funkar så. När Bästis messade och frågade hur jag mår kände jag för att ljuga. Jag vill kunna svara att jag mår bra och veta att det är sant, att jag talar sanning. Jag vill inte vara den där energikrävande människan som hela tiden går runt och mår dåligt och som man aldrig vet var man har. Jag kämpar allt vad jag kan för att komma ur det här, och faktiskt mer för deras* skull än min egen. Jag vill vara rolig, underhållande och få andra att skratta. Inte dra ned stämningen och göra folk besvikna.
Tveka aldrig på att jag faktiskt kämpar, så snälla ge inte upp hoppet om mig.
* De som jag älskar och bryr mig om och som jag vet bryr sig om mig och hur jag mår.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar