.

I förmiddags trodde jag inte att jag skulle överleva den här dagen. Mamma har ringt mig oräkneliga gånger sedan hon åkte härifrån och Flickvän tycks aldrig riktigt vilja lämna min sida. Egentligen skulle hon åka upp på stan imorgon och lämna tillbaka lite böcker till L och ta hem mina böcker som hon haft, men jag var tvungen att säga ifrån eftersom Flickvän inte vill lämna mig ensam just nu. Jag borde nog ha dåligt samvete just nu, men det jag känner mest är lättnad. Lättnad över att faktiskt bli tagen på allvar. Att det finns människor som inser allvaret i det här, att det jag går igenom verkligen handlar om liv och död.