FAC

För varje dag här nere försvinner min livslust mer och mer. Egentligen älskar jag att vara här. Jag älskar att ha så nära ned till havet, att bada i samma vatten som hundar och hästar och kunna gå långt ut i havet och det fortfarande inte når mig längre än till knäna.

Jag älskar tomten som är stor som en mindre fotbollsplan, där hundarna kan springa lösa och leka med bollen och varandra och oss människor. Jag har aldrig sett mina hundar så lyckliga förut.

Till och med huset vi bor i älskar jag. Det är litet, trångt, men har en helt fantastisk karaktär.


Vad det är som kväver min livslust är människorna omkring mig. Inte mamma, Bästis eller Flickvän. Det är de andra tre. Gnäll och skäll och tjafs nästan hela tiden. Igår tog jag mer sobril än på länge och var större delen av dagen olevande. Jag levde upp när vi åkte in till Lund och träffade EL och F och sprang omkring i bokhandlar. Jag köpte nio böcker för mindre än 400 kronor.
Men farmor och farfar var irriterade och det drog ned stämningen. Jag klarade inte av att köpa glass och sa till min pappa att jag struntade i det - att stå i den där kön var helt enkelt omöjligt. Så jag tog med mig lilla K och satte mig på torget och väntade. Pappa bara snäste.
När han sedan kom med glassarna hade han en med åt mig och gnällde på om hur svårt det var att ta hand om de där tre glassarna själv. Jag hade inte ens bett om att få en.

Efter glassen åkte de griniga tillbaks till Löddeköpinge och tog hundarna med sig. Vi andra åkte hem till EL och F och drack öl och samtalade. Jag blev helt kär i deras lägenhet - alla dessa böcker! - och även deras katter, fastän jag egentligen inte är något större fan av katter.

Jag fick en jävla massa böcker av EL. Fyra inbundna och ännu fler pocket och nu känns det som att jag har så mycket nya böcker att jag inte vet vad jag skall läsa härnäst. Jag är så tacksam, EL!

EL och F följde med tillbaka till Löddeköpinge en stund, men så fort de hade åkt hem kom ångesten tillbaks igen. Farfar var grinig för att jag Bästis och Flickvän ville ha vårat rum ifred. Flera kvällar nu har farfar och pappa ockuperat vårat rum för att se på fotboll så vi tvingats ligga och halvslumra lite här och där. Dagen innan hade jag städat här inne för att kunna läsa och njuta på kvällarna, men de tycks alltid ha en eller annan match att kolla på.

Nu är de tre griniga iväg till Danmark och jag skall försöka rycka upp mig själv, men allra helst känner jag för att lägga mig och sova och inte vakna på länge, länge. Såhär dåligt har jag inte mått på någon månad.