Varning för död

Nu kan alltså antidepressiva mediciner döda. Läste jag alldeles nyss. Eller lyckopiller som de skrev. De som skriver lyckopiller om antidepressiva förtjänar en fet jävla smäll i nyllet. Men i alla fall.. dör jag av mina så varsågod, för utan dem skulle jag väl nästintill dö ändå?


Super ångest idag. Pratar med Kimmo på msn och det känns alltid bättre när han finns, och lyssnar, fast jag får extremt dåligt samvete för att jag är så tjatig och jobbig hela tiden.

Men jag ska lägga mig i badet och läsa ett tag och sedan blir det dags att gå ut med Sture. Jag tar nog med honom till den där superunderbara parken där hundar inte får bada, så kan jag sitta där en stund och njuta av naturen och leta efter magin i allt existerande. Ångesten ska bort! Jag måste kunna leva, bli bra, så jag kan få jobba igen. Jag vill inte vara en böld på samhället, så kom igen Mana, nu är det dags att må bra!

Aj som fan. Sture stod i mitt knä och hans klor (är det klor?) trängde sig ner i mitt ben. Jag brukar ha rivmärken typ överallt när han har varit här, men det är det värt. DEt känns skönt att ha honom här när jag mår såhär, även om det samtidigt känns jobbigt. Men de testar mig, Gudomen testar mig, och jag ska klara av det!

Inlägg från gammal blogg